Svensk Ryggkirurgisk Förening
DIAGNOSRELATERAD INFORMATION
Svenska Ryggregistret - SweSpine



Ansvarig 


Svensk Ryggkirurgisk Förening
www.4s.nu
Antal operationer Patientprofil Vårdtider Resultat


Om Spinal Stenos

Spinal stenos innebär att det uppstått en försnävning av utrymmet i ryggmärgskanalen (spinalkanalenm) för nervstrukturerna i ryggen. Denna försnävning orsakas vanligtvis av en åldersrelaterad förändring av kotpelaren (degenerativa förändringar), där disken sänks och buktar bakåt, smålederna mellan kotorna (facettlederna) förstoras och buktar framåt, samt ledbanden mellan kotorna blir grövre och veckar sig. Samtliga dessa förändringar reducerar utrymmet i spinalkanalen, där ett flertal nervstrukturer/trådar befinner sig. Även rotkanalerna mellan två kotor, som innehåller en enskild nervrot på väg ut till den del av kroppen den innerverar, kan förträngas och ge specifika besvär till just den nervens utbredningsområde. Om spinalkanalen är förträngd kallas sjukdomen central spinal stenos, om rotkanalen är trång kallas detta lateral spinal stenos eller rotkanalstenos. Många gånger är trängseln kombinationer av dessa typer .

Tillståndet drabbar vanligen personer över 60 år, eftersom de degenerativa förändringarna då börjar utvecklas. Det finns yngre personer med spinal stenos, vanligen då orsakad av medfödd trång spinalkanal.

 

Symtom

Symtomen startar ofta smygande och förvärras efterhand, ofta med viss variabilitet. Vanligtvis utlöses symtomen av fysisk aktivitet, typiskt vid gående eller längre tids stående. Vid central spinal stenos får man allt svårare att gå längre sträckor pga av ett eller flera av följande symtom: dov bensmärta, tyngdkänsla i benen, kramp, domningar eller en känsla av att benen inte vill lyda. Många gånger minskar symtomen om man stannar upp och vilar, och ofta noteras en minskning av symtomen om man böjer ryggen framåt, vilket ökar utrymmet i spinalkanalen. Denna symtomlindring vid böjning av rygg förklarar varför det ofta är lättare att cykla än att gå vid spinal stenos.

Vid lateral spinal stenos kan symtomen vara likartade, men drabbar oftare bara ena benet, och ofta ses en mera ischiasliknande (strålande till en speciell del av benet) nervsmärta. Förutom dessa bensymtom finns vid båda stenosformerna vanligen smärta i ländrygg.

Utan behandling ändras symtomen ofta långsamt över tid, många gånger ses en variabilitet i symtomen med bättre och sämre perioder. Fysisk träning rekommenderas. Många förbättras spontant över åren, medan andra försämras.

 

Utredning

Diagnosen ställs i första hand genom patientens vanligen typiska berättelse (anamnes) och därefter genom magnetkameraundersökning (magnetresonanstomografi, MR), eller om denna undersökning ej går att genomföra (om patienten exvis har en pacemaker), med datortomografi (förkortas DT eller CT), då ofta i kombination kontrast som sprutas in före undersökningen. Dessa undersökningar påvisar eventuella förträngningar av spinal/nervrotskanaler, men det är viktigt att resultatet ställs i relation till patientens symtom, eftersom även symtomfria personer kan uppvisa förträngningar.

Behandling

Vid obehandlad spinal stenos ändras symtomen ofta mycket långsamt över tid, och det är nyttigt att hålla sig i god form även om man har en del symtom. Cykla brukar vara lättare än att promenera, eftersom utrymmet i spinalkanalen ökar vid framåtböjning (och minskar vid bakåtböjning). Det är också därför som symtomen oftast lättar om man böjer sig framåt eller sitter ner. Värktabletter har ofta ingen påtaglig effekt då symtomen framför allt uppstår vid aktivitet och minskar i vila. Undantag kan finnas vid lateral spinal stenos, eller om det föreligger en kombination av tillstånd som smärta som också utgår från exempelvis muskler och/eller leder mellan kotorna.

Operation kan bli aktuell om smärtan eller funktionsstörningen av patienten bedöms som ”oacceptabel”, samt om MR eller CT visar tydliga förändringar som kan stämam med patientens besvär. Vid ett kirurgiskt ingrepp görs plats för nervstrukturerna via en s.k. ”dekompression” = vidgning av spinalkanalen. Operation har visats ge goda resultat på de symtom som relateras till benfunktion, mer osäkert är hur kirurgi påverkar en eventuell samtidig ryggsmärta, men även här brukar man få en viss förbättring. Ibland görs en samtidig steloperation (fusion) av den del av ryggen där förträngningen sitter. Valet mellan enbart dekompression och kombinerad dekompression och fusion styrs av faktorer såsom grad av ryggsmärta, eventuell kotglidning, benkvalitet, andra sjukdomar mm. Bedömning av vilken operation som har bäst förutsättningar att ge gott resultat görs genom att dessa faktorer vägs samman i varje enskilt fall.

Vanligen brukar man få gå, stå och sitta genast efter operationen, och benbesvären brukar lindras inom de närmaste dagarna/veckorna. Vistelse på sjukhus varierar, men rör sig oftast om några dagar upp till en vecka. Detta beror bland annat på typen av ingrepp. Om samtidig steloperation utförts, kan man ibland behöva en korsett under några månader.

 Senast uppdaterad: 2012-10-02