Definition: 
Disseminerad arthrit som drabbar multipla leder, ofta debut i fingrars MCP- och PIP-leder. Halsygg drabbad hos upp till 85%. Instabilitet av halsrygg ses hos 25% av RA-patienter och medför smärta och risk för neurologisk påverkan.      

Typer: 
Atlantoaxial instabilitet (vanligast), subaxial, atlantooccipital . 

Utredning:     

Anamnes: 
smärta, rörelseinskränkning, neurologiska symptom: sensib., motorik, balans, parestesier, radikulär smärta, kranialnervssymptom.

Undersökningsfynd: 
Palpationsömhet spinalutskott, ROM, neurologi: radikulopati, medullopatitecken

Radiologi: 
Rtg inklus open mouth bild, flex-ext bild. MR. 

Behandling:                      
Vanligen farmakologisk. Vid instabilitet och smärta eller neurologi kan operation med stabilisering och fusion övervägas. Vid asymtomatisk instabilitet op. endast vid instabilitet
>10mm främre Atlanto-Dens Intervall eller < 14 mm posterior ADI. Subaxial translation > 4mm/ 11 grader kyfosökning (ca 18 grader lokal gibbus) utgör också relativ op. indikation, även utan symptom. Vid medullära symptom bör pat op., 50% ett års mortalitet. 

Operation: 
Reposition+fixation+ fusion. Dekompression om uttalad neurologi. Bakre metoder fungerar bäst. Osteopeni i kotkropp försvårar främre fixation. Främre densextirpation utföres i enstaka fall med avancerad basilär invagination och grav neurologi. 

Fixationsteknik: 
C1-C2 cerklage enligt Gallie tidigare standard metod. Nackdelar är behov av extern kompletterande fixation, skärning av cerklage, märgpåverkan vid passage av cerklage. C1-C2 fixation med krokar eller transartikulärt enligt Magerl ger stabilare fixation. Subaxialt fixeras med krokar alt lateral-mass skruvar. Occipital fixation med skruvar är mycket stabil. 

Postop. behandling: 
Halskrage vid cerklage 3 mån. Extern fix onödig vid krokfixationer. Halskrage 6 vecor vid magerlfix. 

Postop. kontroll:                      
Klinisk: 6v, 3, 6, 12 mån

Rtg: 
Dito